Då åkte vi iväg för ytterligare en lydnads tävling och idag på ssbk. Vi va där i god tid så hela familjen började med en liten promenad, ja Dennis och Milton följde med och hejjade.
Ett ekipage va lite sen och hon hade åkt så långt så dom bestämde att köra lydnaden först så hon hade en chans att varva ner och värma upp 😉
Kul tyckte jag att testa lite annorlunda, så vi började med lydnaden och vi hade start nummer 2.
Jag är jätte nöjd med vårt samarbete och känsla på planen. Han va med mig om något lite seg men han gjorde allt han skulle. Blev tyvärr lite dyra missar, som ex apporten. Han springer ut snyggt och griper klockrent full fart in men 2 meter framför mig släpper han och nosar på den sen tar han den på kanten och in till mig. Detta har ALDRIG hänt förut så blev lite chockad. Tänkte bara -Yes 10a på den! Men snopen försvann 10an framför ögonen på mig. Jaja en gång är ingen gång.
Sen till rutan är de full fart men in från vänster sida?? What?! Sen närdå?? Blev oxå chockad men annars stannade han perfekt i mitten och det va snyggt. Och hoppet blev ett dk på sitt och även inkallningen ett dk? Så ja lite trött eller döv va han idag men med en bra attityd och ett fritt följ jag länge lever på.
Börjar få tillbaka min glada kille som gör de där lilla extra på tävling.
Sen platsliggning efter sista ekipage och nojjig som man är kollar man in hur dom andra hundarna är. Men allt ser lugnt ut så vi lägger våra hundar och går iväg. Ekipaget brevid oss är en rottis som gnäller/piper högt mot Carsten och den andra hunden brevid. Och en svans som står rakt upp och viftar på. Matten som står brevid mig ryter till, stampar med fötterna och otroligt säger -åh nej åh nej åh nej! Det pågår hela tiden och när någon sen säger, är du orolig så gå fram till dim hund. Då orkar Carsten inte ligga kvar längre och ställer sig sakta sakta och går mot mig. Vid de tillfället sätter sig rottisen och matten har panik. Då ska ni bara veta min känsla. Trodde fan hunden skulle äta upp Carsten. Så jag har redan gått fram till honom och när jag nästan är framme är går resten tillbaka och jag sätter mig och klappar/busar och kliar han på rumpan för att han ska glömma de som hände.
Så typiskt att något sånt ska hända honom som redan tycker de är jobbigt. Han har legat så tryggt sista gångerna 😦
Men roligt va de iaf att träffa gamla vänner och även en ny. Nämligen Junis systerson King (Difloyds Charger) med matte Sofia va där och miljö tränade. Himla söt liten grabb som bjöd på många pussar. Ska bli kul att träffa dom igen snart 🙂